Kolhydratrika matfantasier

Sug efter kolhydraterVarning: Känsliga LCHF:are varnas för att detta inlägg kan komma (läs kommer) att göra dig sugen på pasta, ris, potatis, bröd och andra livsmedel med mycket kolhydrater.

Så, nu är ni varnade för kommande innehåll, och om du vet att du lätt frestas av tankar på kolhydratrika livsmedel så är det nu du ska sluta läsa 🙂

Som LCHF:are blir jag då och då intensivt sugen på kolhydrater. Plötsligt kan jag komma på mig själv med att sitta och fantisera om en middag med hemlagad stek, sås gjord på steksky, vinbärsgelé och alldeles nykokt potatis till det. Ibland kan jag till och med fundera över middagsmat utan att komma på en enda maträtt som inte består av pasta. Jag vet inte varför det blir såhär. Är det för att jag tänker på att jag inte får äta kolhydrater? Beror det på att kroppen vill ha dem, eller är det hjärnan som spelar mig ett spratt eller att jag bara saknar smaken?

Egentligen är jag ju inte särskilt förtjust i potatis. Att vara utan potatis under långa perioder har aldrig varit ett problem innan jag började med LCHF. Nu kan jag bli så sugen att jag riktigt kan känna potatissmaken i munnen eller få upp den ena potatisrätten efter den andra i huvudet. En gång när det var som värst började jag fantisera om en hel buffé med olika potatisrätter. Där fanns nykokt färskpotatis, frasig klyftpotatis, hasselbackspotatis, potatisgratäng, potatismos, potatiskroketter, pommes duchesse, potatissallad och kroppkakor på bordet.

Ett annat livsmedel jag kan bli galet sugen på är bröd i alla dess former. Limpsmörgåsar med smör och ost, en naturell nygräddad ostfralla, pizza och baguette med brieost kan börja snurra runt i tankarna när brödsuget kommer.

Det som förvånar mig mest är att det inte är sötsakerna jag saknar mest, utan det jag främst blir sugen på är bröd, pasta, potatis och ris. För mig hjälper det att prata om det jag är sugen på, att fantisera klart och prata om det och sen lägga tankarna åt sidan.

En annan sak som hjälper är att laga den mat jag förknippar med livsmedlet jag är sugen på, exempelvis pastarätter fast utan pastan. Istället får man ha något annat tillbehör med mindre kolhydrater. Pastan byter jag ibland ut mot hemgjord zucchinipasta till exempel, eller så kompletterar jag pastasåsen med färska grönsaker.

Bröd är däremot svårt att hitta ett substitut till. Men det kan hjälpa att ta en skiva ost eller skinkbit istället.

Att dricka vatten är också ett bra sätt att dämpa suget, även om det inte är någon mirakelmetod. Vill man ha smak kan man ha i lite färskpressad citron eller lime. I nästa inlägg tänkte jag berätta mer om vad man kan göra för att minska kolhydratsuget. I framtiden hoppas jag dock att forskarna lyckas komma på ett riktigt mirakelpiller som håller hungern och matsuget i schack utan att orsaka några biverkningar. Tänk vad enkelt det skulle kunna vara att hålla vikten då!

Välkommen till en LCHF:ares vardag!

fisk lchfKanske har du precis som jag läst en massa fantastiska artiklar, blogginlägg och böcker om hur mycket man går ner i vikt med LCHF? Det gör man visserligen också, i alla fall så har det fungerat för mig. Däremot läser man inte så mycket om hur jobbigt det är att stoppa i sig allt det där fettet man måste få i sig när man går på en sådan här kolhydratfattig kost! Därför har jag startat den här bloggen, för att berätta om både det bra och det dåliga med LCHF.

Jag vet inte riktigt när LCHF blev så populärt, men jag hakade inte på trenden direkt utan det var först flera år efter att mina väninnor hade börjat och hunnit hoppa av flera gånger om som jag bestämde mig för att ge dieten ett försök. Jag hade aldrig testat någon annan bantningsmetod tidigare, men tyckte att om jag nu skulle testa någon så var LCHF det rätta valet eftersom man inte behöver avstå från goda såser eller kött.

Sagt och gjort, jag började utesluta kolhydrater ur kosten och öka fettintaget. Redan efter ett par veckor märkte jag skillnad och nu har jag hållit på med LCHF i ett halvår och har gått ner sex kilo och känner mig både lättare och piggare. Om jag slarvar med maten och får i mig för lite fett så känner jag mig dock väldigt trött och orkeslös, så det gäller att vara noga!

Nu efter ett halvår som LCHF:are känner jag mig redo att börja blogga om min resa mot ett hälsosammare liv. Jag hade ett par trivselkilon jag ville bli av med och jag hade aldrig anat att jag skulle må så mycket bättre både psykiskt och fysiskt av att bli av med dem. Genom att tappa lite i vikt så blev jag också motiverad att börja träna så nu har jag börjat springa två gånger i veckan för att få lite kondition.

Jag vet att det finns mängder med bloggar om hälsa, bantning och träning där ute, förmodligen kommer också min blogg att bli en i mängden så om någon överhuvudtaget hittar hit blir jag glad! Skicka iväg ett mail om du har frågor!